Wirsén Psykologi

View Original

När en partner bokstavligen alltid är steget före

När en partner ständigt går före och inte tar hänsyn till den andres tempo, kan det vara ett tecken på en problematisk dynamik. Det handlar inte bara om en vana, utan kan signalera narcissism, där behovet av kontroll och dominans styr relationen.

En person med narcissistiska drag kan visa ett tydligt ointresse att anpassa sig. Istället förväntas en partner att följa efter – både fysiskt och mentalt. Bristen på empati och en översittarattityd skapar en ensidig maktbalans där den andres behov och perspektiv negligeras. Genom att alltid bestämma takten styr narcissister både hastighet och riktning, vilket tvingar den andre att ständigt anpassa sig och "följa efter." Ett sådant beteende är inte slumpmässigt – det speglar dessutom hur narcissister ser på sina relationer, de placerar sig alltid själva i ledarrollen.

Skillnad mellan naturlig initiativrikedom och narcissism

Det betyder inte att varje relation där en partner är steget före nödvändigtvis präglas av narcissism. Det kan finnas andra orsaker, som olika personlighetsdrag, exempelvis en mer initiativtagande natur eller bättre planeringsförmåga. Men om mönstret upprepas i kombination med brist på empati, av självcentrering, eller manipulation i situationer till sin egen fördel, då indikerar det ett mer dysfunktionellt mönster.

Eftersom narcissister brister i empati reflekterar de sällan över hur deras beteende påverkar en partner. Att gå tillsammans ger möjlighet till samtal och närhet, men för narcissister är ett sådant ömsesidigt utbyte ofta ointressant. De är mer fokuserade på egna behov, yta eller att nyttja sin partner som en förbrukningsbar accessoar. De ser sällan någon anledning att anpassa sig, särskilt inte för en partner. Det handlar inte om en medveten markering – snarare ligger problemet i att narcissister helt enkelt inte bryr sig hur en partner upplever situationer.

Följaren - relationens ankare

Att leva med en narcissist innebär ofta att ansvaret för att hålla ihop relationen ligger på partnern. I vardagliga situationer, som under en social tillställning, är det partnern som förväntas hålla koll, leta upp och återförenas med narcissisten om de hamnar ifrån varandra. Narcissisten själv gör ingen ansträngning för att undvika att tappa bort sin partner eller hålla ihop. Detta beteende skapar en känsla att vara mindre viktig, eftersom ansvaret för att upprätthålla kontakten och relationen alltid faller på följaren.

Om gemensamma mål kräver ensidig anpassning

Självsäkerhet och målmedvetet är en hög attraktionsfaktor, vilket i början av en relation upplevs som en positiv drivkraft. När en partner tar initiativ och leder, kan det ge en känsla av trygghet och riktning, vilket skapar en stark "vi-känsla." Det är inte ovanligt att den drivande partnern får relationen att kännas spännande med upplevelsen att siktet är inställt på gemensamma mål.

Det är dock viktigt att observera hur detta utvecklas över tid. I en hälsosam relation balanseras drivkraft och initiativtagande med ömsesidig respekt och anpassning. Men om sådana positiva egenskaper övergår till en känsla av att alltid behöva anpassa sig utan att få något tillbaka, kan det vara ett tecken på att relationen är allt annat än jämlik. När empati och hänsyn försvinner, och det ständiga behovet av att styra kombineras med självcentrering och kontroll, är det värt att överväga huruvida du lever med en narcissist. Ställ dig själv kontrollfrågan: hur ofta måste du anpassa dig i relationen för att hålla jämna steg?

Sunda relationer som förebild för sina barn

Det är viktigt att påminna sig om att målet i en relation aldrig bör vara att anpassa sig till den grad att den egna identiteten och ditt välmående blir lidande. Om du märker att dynamiken i relationen kretsar kring ständig anpassning och att du tvingas sätta dina egna behov åt sidan, då bör du för egen del reflektera över balansen i förhållandet. Detta gäller särskilt om det finns barn med i bilden. Barn påverkas inte bara av hur deras föräldrar interagerar, utan de formas också av den dynamik de ser och lever med.

Att söka hjälp och stöd – för sig själv, för relationen eller för familjens välmående – kan vara en viktig väg framåt. Genom att prioritera sin egen hälsa och självkänsla kan man också ge sina barn ett exempel på hur sunda relationer ska se ut, där empati, respekt och jämlikhet råder. Kom ihåg att det alltid finns möjlighet till förändring och bättre balans, både för dig själv och i relation till dina barn.


Carl Pether Wirsén
Beteendevetare, leg.psykoterapeut
Specialiserad på kris- & trauma

See this content in the original post